Inlagt av Sara Rydin
Krönikan har tidigare varit publicerad i SvD 8/10 2019.
Vad gör en text lätt att läsa och förstå för personer med lässvårigheter? Det har undersökts i projektet Begriplig text (begripligtext.se). Dyslexiförbundet, Afasiförbundet, Autism- och Aspergerförbundet och Förbundet för personer med utvecklingsstörning har låtit sina medlemmar testa och bedöma texter, intervjuat dem om vad de tycker fungerar och låtit dem ta ställning till påståenden om läsbarhet. Även ögonrörelsekamera har använts för att registrera hur blicken rör sig genom texten.
Ett av huvudresultaten är att vad som gör en text läsbar och begriplig till stora delar är gemensamt, oavsett vilken funktionsvariation läsaren har. När resultaten analyserades i nära samarbete med forskare och berörda myndigheter kunde nitton faktorer identifieras. Av dessa lyftes några fram som speciellt viktiga, och de beskriver i lika hög grad formen som språket – och samspelet däremellan.
Det allra viktigaste är hur texten ser ut. Det första intrycket – om en text ser svår ut eller inte – påverkar i mycket stor grad om den överhuvudtaget blir läst. Eftersom läsning är mödosamt måste det finnas signaler om att texten inte är alltför ansträngande. ”Om den ser ut att vara lätt att läsa så blir den också lite lättare”, säger en deltagare. Här lyfts speciellt behovet av luft fram som avgörande – breda marginaler och mellanrum mellan stycken och rader, men också behov av stor text och ett läsvänligt typsnitt.
Framgångsfaktorer är också information i punktlistform, sammanfattningar av långa texter och bra disposition. En rubrik som på ett bra sätt beskriver innehållet tillsammans med ingresser och beskrivande bilder hjälper läsaren in i texten.
Men att en text framstår som läsbar i formen betyder inte automatiskt att den är begriplig. Korta meningar, rak ordföljd och vardagliga ord hjälper begripligheten på traven. Men viktigast av allt är att urvalet av information är anpassat till den mottagare man vill nå, och att informationen inte är underförstådd.
Men vad som fungerar skiftar naturligtvis också med vilken typ av lässvårighet läsaren har. En av deltagarna med afasi kan inte längre skriva själv och har stora svårigheter att ta till sig skrivna texter. Men genom att titta på bilder, rubriker, enstaka ord och namn kan han avgöra om en text är så pass intressant att han ska låta hustrun läsa texten för honom. En annan deltagare har svårt att läsa efter en stroke men klarar enklare texter genom att lyssna och läsa samtidigt. Andra deltagare hoppar över enstaka eller många ord, medan andra har svårt med förkortningar eller att läsa av siffror, och några fastnar på ovanliga ord eller läser orden i en konstig ordning.
Det är inte enkelt att anpassa texter till otaliga varianter av lässvårigheter. Ofta finns ett utbrett behov av att utforma olika informationstexter för olika mottagare, samtidigt som det är svårt att praktiskt genomföra för en myndighet. Det fina i kråksången är då att det som är bra för den som har svårast att ta till sig informationstexter oftast är bra för alla.
Text: Lena Lind Palicki
Länkar
