Inlagt av Sara Rydin
Jag har haft text som jobb hela mitt yrkesliv. Vem jag har skrivit för och hur jag gjort det har skiftat. Från lästräningsböcker för barn med behov av extra stöd i läsningen, till snåriga essäer för kulturnördar. Barn och vuxna. Specialämnen och lokaltidningstext. Det säger sig själv att det som är lättläst för den ena knappast är det för den andra. Ämnesval, förkunskaper, språk, tilltal, layout … alla dessa parametrar spelar in. Inte minst läsarens intressen.
Ofta är det naturligt att vi hamnar i hantverket när vi pratar tillgänglig text: Ska det vara dubbelt radavstånd? Är feta nyckelord bra? Hur långa får raderna vara? Och vilka förkortningar kan vi använda? Allt detta är bra och rätt. Men vi får inte glömma att också tala allvar, att tala om inställning.
Förra veckan fick jag tillbaka korrekturet på tidningen Unik som jag är redaktör för. Under några intensiva timmar skulle alla små (och stora) missar rättas innan tidningen kunde lämnas till tryck. Mitt i utgivningsstressen kom jag på mig med att le åt korrekturläsarens rättningar. Hur de lättlästa sidorna nagelfarits med minst samma engagerade ögon som all annan text. Det gladde mig.
Som förläggare av läromedel har jag jobbat med humor. Jag påstår att vi tar läsning på allvar och därför ska det vara roligt att läsa. Humorn och glädjen är metoden som når dessa unga läsaren.
Som ansvarig för en tidning där en del av läsekretsen har en intellektuell funktionsnedsättning säger jag att vi måste ta läsaren på allvar. Respekt för den du skriver för är alltid en bra grund för en tillgänglig text. Att skriva lättläst text är alltså inte att skriva med lätt hand. Tvärtom krävs många gånger ett större allvar än när du har fler ord på dig. Om alla underliggande lager och nyanser tvättas bort finns ofta bara språkets skelett kvar. Att då få texten att leva, flyta och att säga någonting med allvar är en balansgång.
Hantverket kan man tillägna sig, timmar av medvetet skrivande gör dig alltid till en bättre stilist. Men jag tror att synsättet många gånger spelar lika stor roll för din text. Hur du närmar dig din uppgift kan få större betydelse för läsbarheten än din skrivförmåga eller hantverkets olika måsten. Läsarrespekt blir alltså lika viktigt som typsnittsval. Nej, ännu viktigare.
Text: Magnus Carlstedt, Chefredaktör för tidningen Unik