Bara läsaren vet vad som är lättläst

Ibland skickar folk texter till oss på 8 Sidor. 
De vill veta om vi tycker att de har skrivit lättläst. 
Vi gör de flesta besvikna genom att inte ge något svar. 
Vi vet nämligen inte. 
Visst kan vi säga saker om texten. 
Men vi kan inte alltid avgöra om den är lättläst. 
Det beror inte bara på hur den är skriven. 
Det beror lika mycket, eller kanske mest, på vem som ska läsa den.

Det här med lättläst är inte så enkelt som många tror. 
Det är inte så lätt att säga vad som är rätt eller fel.

Visst, det finns några grundregler som kan göra alla texter lättare. 
Gör meningarna kortare, ha mycket luft, ta bort de svåra orden, se upp för bildspråk. 
Men lika viktigt är att fråga sig vad läsaren vet. 

Tänk dig själv att du slår upp en medlemstidning från en organisation. 
Den som skriver där kan ta för givet att läsaren känner till vissa personer och vissa uttryck. 
För dig som inte är medlem eller intresserad av verksamheten 
kan texten vara obegriplig även om du kallar dig själv en van och god läsare. 

Alla läsare är olika. 
I ett av det här projektets tester fick läsare tala om 
hur de ville att den som skriver ska hantera svåra ord. 
Svaren blev helt olika. 
En del vill att svåra ord förklaras första gången de används i en text. 
En del vill att de förklaras varje gång. 
En del vill inte ha förklaringar om det gör texten längre.  
En del vill inte ha några svåra ord alls. 

Det är givetvis omöjligt att skriva en text som göra alla dessa nöjda. 
Det är skribenten som får avgöra vem som ska bli nöjd. 

Att lära sig skriva lättläst är inte som att lära sig tyska eller matematik. 
Det finns inget facit där de rätta svaren står. 
Vi får arbeta på andra sätt. 

Ett gammalt råd är att vara misstänksam. 
Var misstänksam mot dina egna ord. 
Och tänk dig in i läsarens situation. 
Det är för läsaren vi skriver. 
Och det är bara läsaren som kan avgöra vad som är lättläst eller inte. 

Text: Bengt Fredriksson, redaktör för tidningen 8 Sidor