Inlagt av Ester Hedberg
Har du hört att folk ibland kan få en särskild ton i samtal med människor som har utvecklingsstörning eller andra kognitiva svårigheter? Som om det var barn de pratade med. Har du upptäckt det hos dig själv?
Samma fenomen kan dyka upp i texter. Tonaliteten gör att känslan blir den av en vuxen som pratar med ett barn. Men vuxna vill bli behandlade som vuxna. Vi bör respektera att en person kanske har kognitiva svårigheter, men likväl har kunskap och livserfarenheter samlade under de år personen har levt. Att få vara och ses som vuxen, autonom och kapabel är en del av att respekteras av andra och sig själv.
Oavsett om du skriver en bearbetning av en text eller om du skriver en text som är lättläst från början så är tonaliteten viktig. Texten ska ge information, ibland kanske locka fram en känsla. Men den ska sannolikt inte vara barnslig.
Jag har ibland stött på irritation för att en text är "överpedagogisk", att varje detalj ska förklaras. Risken är också att det görs på ett sådant sätt att läsaren känner sig dumförklarad. Här finns en utmaning för oss som producerar texter. Att skriva klart och tydligt – begripligt – utan att för den skull förvandlas till lärare. Om det inte är en pedagogisk text och avsändaren faktiskt är lärare eller föreläsare...
Även lättlästa texter kommer i olika former, olika texttyper. Ett informationsbrev från lärvux ska vara just ett informationsbrev och varken vara onödigt formellt eller likna ett privat brev. Ett debattinlägg kan vara ilsket och engagerat även i lättläst form!
Ställ dig frågor om vilken typ av text du skriver och vilken genre den tillhör. Ska den till exempel vara berättande, beskrivande, förklarande, argumenterande, instruerande eller utredande? Du skriver givetvis olika om texten är ett recept eller en krönika.
Bearbetningar till lättläst ska behålla originaltextens karaktär. Informationstext ska fortfarande vara informativ, inte bli pratig eller uppfattas som nedlåtande. En roman ska fortfarande vara en roman när den kommer i lättläst version, och dessutom ha kvar de karaktäristiska drag som kommer från originalets författare.
Med en tonalitet som är anpassad efter målgrupp och vad det är för slags text ska vi vara tydliga, förklara när det behövs och inte strula till det för den som har svårt att förstå texter, men fortfarande har rätt att behandlas som vuxen.
Text: Victoria Sjöström, kommunikatör Riksförbundet FUB, för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning
