Inlagt av Sara Rydin
I pilottesterna för projektet använde vi ögonrörelsekamera. Det gav en aha-upplevelse. Vi hade letat efter testare som kunde läsa men som tyckte att det var svårt. Vi tänkte att det var den grupp som bäst skulle kunna berätta för oss hur en text skulle kunna bli lättare att förstå. Vi trodde oss ha identifierat två sådana testare/läsare.
Pilottester med ögonrörelsekamera
Den första testaren med afasi hade varit lärare och tyckte fortfarande om att läsa tidningen varje dag. Han brukade be sin fru att läsa högt när något intresserade honom särskilt. I sexton år hade hon sett honom läsa. I testet med ögonrörelsekameran blev det tydligt att han inte kunde läsa i traditionell bemärkelse. Han kände igen ord och ordbilder men kunde inte stava sig igenom ord.
Den andra testaren hade haft svårt att läsa många år sedan hen fick afasi. Men det sista året hade det hänt något. Plötsligt gick det lätt att läsa igen. Ögonrörelsekameran visade att testare nummer två läste obehindrat.
Eftersom projektet undersöker hur man kan göra texter lättare att läsa och förstå för personer som har lässvårigheter letade Afasiförbundet fram helt nya testpersoner. Personer som inte läser alls eller som läser obehindrat, ingår inte i projektets målgrupp.
Ytterligare fem testare
Det var uppenbart att vi måste vara mer selektiva när vi letade testare med afasi till projektet. Vi beslutade att ta hjälp av en logoped för att leta fram två testare med afasi som hade svårt att läsa och skulle ha god nytta av begripligare texter.
När vi testade ögonrörelsekameran med dem visade det sig att den tredje testaren behövde stöd i läsningen, exempelvis att någon först läste ord för ord högt för henne innan hon själv kunde läsa. Det gjorde det svårt att veta vilka ord och vilken typ av text som var svår för henne att förstå.
Den fjärde testaren läste självständigt samtidigt som läsningen var både krävande och tröttande för henne. Äntligen hade vi hittat en testare som tillhörde den läsarmålgrupp som vi sökte efter! Denna testare lärde oss en rad saker om begriplighet – bland annat tyckte hon att det var svårt med abstrakta ord och förkortningar. Ordet inte hoppade hon helt över när hon läste. Sammanfattningar och informativa rubriker var till stor hjälp.
Vi plockade in en femte testare. Hon kunde förstå svåra ord men tyckte att kompakta och långa texter var besvärliga. Ökad storlek på typsnittet och mer luft mellan raderna var nödvändigt för henne. Punktlistor och sammanfattningar var till god hjälp.
En sjätte testare med afasi deltog i slutet av testfasen. Han hade varit yrkesverksam fotograf och hade tydliga tankar om hur viktig layouten var för att han skulle kunna läsa en text lättare.
Texter som är lätta att läsa
Sammanfattningsvis har vi sett att våra testare med afasi har behövt kortare, tydligare och lättare texter än de texter som är bearbetade till klarspråk. Resultaten i Begriplig text pekar mot att vi bör använda lättläst eller texter som är mycket lätta att läsa för att nå fler läsare med afasi. Det står i viss kontrast till det som vi i alla år har hört av personer med afasi: ”lättläst, nej det tycker vi inte om”.
Nu hoppas vi att forskare och testledare plockar upp stafettpinnen och testar vidare med större grupper som har afasi. Visa av våra erfarenheter inom projektet rekommenderar vi att alla framtida tester inleds med att testpersonens läsmönster dokumenteras med en ögonrörelsekamera. Det är viktigt för att identifiera de läsare som kan tillföra mer kunskap till området begripliga texter.
Text: Linda Bergfeldt, Afasiförbundet
Fotnot: Lättare gick det med våra två huvudtestare med språkstörning/DLD. Båda gick i slutet av gymnasiet när testerna gjordes och kunde läsa, om än med möda och många pauser. De lärde oss mycket.
